BESÖK VID FÅGELBORDET

BESÖK VID FÅGELBORDET OCH RUNT OMKRING

Svart vit Flugsnappare

Häger

Januari 2010

och Blåmes

Blåmes och Talgoxe

Talgoxe och Stor Hackspett

Talgoxe

Nötskrika

21/5-09

Stor hackspett

14/5-2009 Talgoxe 15/5-09

info: Nya Svenska Fågelboken

Stjärtmesen (Aegithalos caudatus) - 16 cm

Lätt att känna igen på sin kombination av lång svart stjärt med vita yttre pennor, vitt huvud och undersida samt i övrigt mest svartaktig översida. Vingskuldrorna är dock violett-bruna och armpennorna försedda med tydligt vita ytterkanter. Lockläten:ett vasst menganska lågmält "zerr" och ett mjukt smackande läte. Sången ungefär som "sirrr".Häckar sparsamt i helst snåriga lövskogar. Nästan i hela landet inkl. Öland och Gottland. Sällsynta i Norrlands inland och saknas helt i den nordligaste delen. Dom kommer i smågrupper. Besöker fågelbord endast i undantags fall. Lever huvudsakligen på insekter.

Duvor mitt i Göteborg

Hur Mås Det

Domherre (Pyrrhula pyrrhula) - 16 cm

Att Domherren vintertid brukar vara en flitig matgäst vid fågelbordet behöver väl knappast påpekas. Vad däremot många inte känner till är att denna ´´ödemarksfågel från norr´´ faktiskt häckar ganska allmänt ända ner i Skåne. Liksom de flesta finkar är domherren sällskaplig utom under häckningstiden och visar sig oftast i smågrupper, sällan dock stora flockar. Både hanen och honan har svart ansikte - hjässa, svarta vingar och svart stjärt. Vingarna är dock försedda med ett tydligt och brett vitt vingband. Ryggen är blågrå hos hanen och gråbrun hos honan.

Talgoxe ( Parus major) - 14 cm

Talgoxen är tydligt större än våra övriga mesar och mycket lätt att känna igen, inte minst på det svarta mittbandet längs hela undersidan. Hos honan är detta band smalare och blekare.Talgoxe är en av våra mest välkända fåglar överhuvudtaget. Den förekommer i de flesta typer av skog speciellt i anslutning till bebyggelse. Under vinterhalvåret strövar den vanligtvis omkring i löst sammanhållna blandflockar med andra mesar, mest kanske blåmesar, men kan också uppträda i mindre grupper för sig själv.

Större Hackspett (Dendrocopos major) - 24 cm

Större hackspetten är vår talrikaste hackspett och också den som genom sin varierande kosthållning bäst kunnat anpassa sig till det ändrade skogsbruket. Större hackspetten är för många en välbekant men framfusig gäst vid fågelbordet och den äter gärna talg om möjligheterna erbjuds, speciellt under vintern. Hanen har en liten röd fläck i nacken, honan är svart där men alla större hackspettar har tydligen röd undergump.

Kanadagås (Branta canadensis) 95-100 cm

Denna vår största gås har ökat markant i antal under senare år.Under häckningstiden kan dom vara påtagligt närgångna och aggressiva.LÄTEN: Liknar mest sångsvanen men är gällare, ljudligt trumpetande. Den infördes till Sverige från Nordamerika någon gång på 1930-talet i Blekinge och Småland. Sedan har den spritt sig. Häckar främst nära vatten gärna på småöar.

Rödhake (Eritbacus rubecula) - 14cm

Rödhake är en av våra vanligaste skogsfåglar och dess välljudande sång brukar utgöra ett dominerande inslag på de flesta håll. Den är mest aktiv i gryning och skymning. De gamla rödhakarna är mycket typiska med sitt roströda framparti. I övrigt är de enfärgat olivbruna på översidan och vita under. Rödhaken sitter ibland med hängande vingar och håller oftast den korta stjärten rakt ut.

Entita (Parus palustris) - 12cm

Entitan eller kärrmesen som den kallas är en utpräglad lövskogsfågel och föredrar ostädade ställen med ris och undervegetation gärna strandskogar på fuktig mark. Entitan skiljer sig från den mycket snarlika talltitan på de helmörka vingarna utan vita vingpennskanter och att den har något smutsfärgade, ej rent vita kinder. Entitan har också något mindre svart haklapp och mer glänsande hjässa. Under vintern slår den gärna följe med talgoxar och blåmesar.

Blåmes ( Parus caeruleus) - 12 cm

Blåmesen är en våra mest välkända tättingar och en populär matgäst vid fågelborden. Den är framförallt en lövskogsfågel. gärna i ek - eller björkbestånd, men påträffas också i blandskogar. Under främst vinterhalvåret besöker den också regelbundet, vassområden för att leta insektspuppor i stråna. Blåmesan går knappast att förväxla med någon annan fågel och dess utseende är välbekant för de flesta. I fint ljus gör den också verkligen skäl för namnet då hättan, vingarna och stjärten riktigt lyser i en vacker blå färg.